Vågar man hoppas?
Vågar man hoppas att jag är på bättringsvägen? Efter en veckas ont i halsen, hostande, konstant feber så mår jag idag mycket mycket bättre. Inget ont i huvet, inget hårt spänt tryck över ögonen, hostan är kvar men den för med sig allt slem ut iallafall. Jag tror att jag äntligen är påväg åt rätt håll! :D
idag ska jag ta mig ut, har inte känt frisk luft sen i lördags, har mått så dåligt och börjat frysa såfort jag känt draget av den friska luften. Idag ska jag äntligen ta mig ut och andas, ni anar inte vilken frihet! Våra rumskamrater Nima o Steve måste ju undra vart jag tagit vägen eftersom jag inte bott på hostelet i 3-4 dagar nu,
känner mig så full av energi och vill göra saker, vill jobba, tjäna pengar, resa, leva fullt ut, detta har varit ett rent helvete av slem o smärta i ansiktet. jag kan med handen på hjärtat säga att jag aldrig varit såhär dålig någonsin av en förkylning eller en influensa, kändes nästan som om jag skulle dö i lördags, så illa kände jag mig. Att ligga helt paralyserad i sängen och inte ens orka torka sig i ansiktet när man behöver, det är inte en rolig känsla. att inte kunna hålla ögonen öppna för att man var för svullen i ansiktet, ljuskänslig, ljudkänslig. ääee fy vilken mardröm.
skål för en tillfrisknande jag eller vad man nu ska säga! Äntligen, äntligen!
Kommentarer
Trackback